Häromdagen passerade jag ett bord med påskpynt på Ica
och kom på mig själv med att tänka:
"Påsken!?! Har inte den redan varit...?
Ja, nu skulle ju detta bara kunna vara ett uttryck för
en förvirrad heltidsarbetande trebarnsmammas stresssymptom.
Men jag tror att det var något annat...
När jag var barn ställde mamma fram en bukett påskliljor på bordet.
På påskafton.
Inte förr.
Och då kändes det verkligen att det var en alldeles särskild dag.
Men hur är det nu...?
Tja, julen sträcker sig över hela december och i slutet på februari
är jag utled på tulpaner. Sedan kommer påsken.
Oavsett om det är tid för det eller inte.
Hela tiden är man ivrig.
Och längtar framåt i tiden.
Ägg och påskris har redan varit framme i veckor här.
Inte underligt att jag på allvar tänkte:
"Påsk...men...!?!" där på Ica
Att vara tidigt ute är nog bra.
Men samtidigt...
Jag erkänner att jag är dålig på att ha tålamod.
Och låta var sak ha sin tid.
Men påskmat har vi i allafall inte ätit än.
Och inte målat några ägg heller.
Så vi får nog lite helgkänsla på påsken i allafall.
Och jag lovar att jag ska försöka att inte åka till Blåkulla
förrän tidigast på skärtorsdagen...
Jag känner igen mig, oftast har jag redan gjort det jag ska i mina tankar.
SvaraRaderaFörvånar ofta mig själv med tanken, det har jag ju redan gjort fast i själva verket har jag bara tänkt det hela:)
Vi ses på Blåkulla!!
Kloka tankar...
SvaraRaderaVi börjar ju gärna med allt tidigt för vi längtar och vill så mycket.
Men just det där du skrev att din mamma satte påskliljebuketten på bordet på påskafton och DÅ var det speciellt och PÅSK, det är häftigt. Det borde man införa någon slags tradition av på något vis, att hålla "något heligt"....för att inte förstöra känslan. Men på vad skulle man satsa..*ler*...?
¨
Önskar dig en fortsatt fin vecka!
Kram Mariette
Jag förstår vad du menar, påsken känns sådär viktig. Annat med julen......
SvaraRaderaHär brkar det bara bli lite fjädrar i ett träd i trädgården och många påskliljor eftersom maken får massa på jobb..
Kram Anna
Tankvärda ord det där.
SvaraRaderaVilken vacker duk! En sådan skulle jag gärna vilja ha.
Kram.
Absolut är det så - man strävar och längtar hela tiden framåt - till nästa helg och till nästa årstid och vad det nu kan vara.
SvaraRaderaFör min del tror jag det handlar om att jag vill vara förberedd, så att när julen eller påsken är här på riktigt då vill jag sitta ner och bara njuta.
Faktiskt lyckas jag för det mesta. Pysslet är på plats, kylen är full och jag kan lugna ner mig.
Strävan mot det som skall komma är en härlig känsla också.
Så helt fel ute är du inte, nu börjar avslappningen och dina påskliljor kommer att vara perfekta på påskbufen.
Säger som Helena - vi ses väl på Blåkulla?
Kram kära du!