måndag 21 maj 2018

Att inte kunna hålla kvar...


Syréndoften en försommarkväll.

Ingenting av det som är det finaste i livet
går att hålla kvar och styra över.
Ingenting.

Göken som gal sitt ko-ko i majkvällen.
En fjäril som flyger i väg.
En solnedgång över glittrande vatten.
Allt det där...är ögonblick, som inte låter sig fångas -
inte går att hålla kvar.


Ett skratt som klingar ut.
En ungdomstid.
Barn som växer upp.
En hundvalp som leker i gräset.
Allt är förgängligt.
Bara stationer på livets linjära resa.
Som passeras, utan retur.
Förändras.


Doften av syrén och liljekonvalj är nu.
Just precis nu.
Inte nästa vecka, knappt ännu kvar om några dagar.


Allt det där fina i livet.
Som inte går att hålla fast och tiden som inte går att stanna.

Kanske är det det allra finaste just därför.

1 kommentar:

  1. Det stämmer så bra och så vackert skrivet! Så glad att jag fick med min lilla mamma på en lite syrendoftspromenad i lördagskväll. Med rullator och inte långt alls men ändå värdefullt. Jag tror inte man skulle uppskatta allt det vackra på samma sätt om man visste att det var kvar till hösten.Det är finurligt uträknat tror jag.
    Kram Annika

    SvaraRadera