fredag 11 mars 2011

Home Alone


Hallå i fredagskvällen!
Eller, Mjau, kanske jag får säga,
för katten är mitt enda sällskap just nu...


Ja, jag träffade ju H i eftermiddags.
Åtminstone en kvart eller så.
Innan han åkte i väg och jobbade igen.
(Men nu är det sista passet för honom,
och därpå följer en ledig helg!
Lyyyx!!!)


Och småkillarna försvann efter tacosen.
Till fritidsgården.
(Hallå - kan jag verkligen kalla dem för småkillarna längre...?)

Och äldste killen är hemma hos en kompis.
Han skulle hjälpa honom med något dataproblem.


Och kvar är jag här hemma.
Och jag undrar:
Varför var det ingen som sa nånting om att tiden
skulle gå så här fort!?!
När barnen var små och man inte hade en sekund för sig själv,
varken natt eller dag, inte trodde man väl att den tiden
skulle vara över så snabbt?
(Fast det sa nog folk. Men jag trodde dem kanske inte...)

Och ja, jag vet att det här är precis
som det ska vara, men...

3 kommentarer:

  1. Visst är det kusligt, att den tiden med små barn som man såg så mycket fram emot - nu ligger bakom en.
    Min lille fine kille har fyllt 18 år, han är på överraskningsfest för honom hos en kompis. Vi stod här i hallen för en stund sen, vi kramades innan han kastar sig ut i publivet.
    - kom in och säg "hej" innan du lägger dig" säger jag.
    - ja, ja mamma!

    Det var ingen som berättade hur detta skulle kännas - att det skulle gå så snabbt - att de plötsligt klarar sig själv.
    Att det inte riktigt är VI längre. Att han vill vara ensam hemma med sig själv, vänner eller flickvännen.
    Amen...

    i nästa stund så blev det ju bra det här - det var ju en självständig individ vi ville fostra vårt lilla barn till och nu står han här: trevlig,duktig, glad & snygg!
    Men som sagt, ingen sa att det skulle gå så snabbt...
    Hoppas du haft/har en skön fredagkväll!
    Kram till dig
    Monica

    SvaraRadera
  2. Här var det fina foton!! Nu skall jag luta mig tillbaka med kaffekoppen och kika på äldre inlägg! Ha en skön helg!! ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, just nu känns det där livet VÄLDIGT avlägset för mig. Men det går väl fortare än man anar. Just nu lever jag på stunderna från i helgen - det var energi för mig!
    Kram på dig!

    SvaraRadera