Jag hade tur.
Jag fick just precis de barn jag ville ha.
Ja, de är ju såklart på sätt och vis som barn är mest,
men för mig är de De Bästa, alldeles speciella och helt enkelt De Bästa!
Ingen får tro något annat.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det skulle ha varit om jag inte
vore alldeles ensam tjej i familjen...?
Skulle jag vara annorlunda då?
Utvecklar man en speciell "pojkmammamentalitet"...?
Ja, alltså, det är ju lite grabbigt här.
Man, tre söner och så en hankatt på det.
Ja, t.o.m. killarnas kaniner har snopp!
Alla tre!!!
Och ibland kan jag känna mig lite...ensam...när jag står
och duttar med mina blommor och mitt pynt...
Jag får ju liksom inte så mycket sällskap
av den övriga familjen i detta...
För medans jag står och arrangerar och pyntar,
så ägnas killarnas tid åt annat.
Som fotboll. Som handboll. Som datorer
(och det handlar inte om bloggande då, utan mer om grabbiga saker
som programmering och sånt som jag inte ens orkar försöka förstå...)
Och det är motorcyklar. Och det är golf.
(Nåja, golf kanske inte är enbart grabbigt då, men...)
Och jag vet inte hur många trasiga jeansknän som jag har lagat genom åren.
Något som en flickmamma i min närhet har noll erfarenhet av...
Eller som när Familjen åker och handlar.
Och alla vill till typ Media Markt eller El-Giganten.
Alla utom jag. Som avskyr att hänga i elektronikaffärer.
Och går ensam på Mio medans...
Men jag ska inte klaga.
Inte alls.
Jag fick ju som sagt De Bästa.
Och det finns fördelar med att vara ensam tjej också!
Jag är ju Drottningen i den här familjen!
Och som regerande Drottning har man ju vissa fördelar, helt klart!
Vad tror ni?
Formar man sin identitet av att vara omgiven av killar?
Eller är man den man är, oavsett?
Men oj vi har det nästan lika så vi kan ta varandra i hand. I vår familj är jag också drottning, make, två söner och hund Alvin också med snopp. Hahaha
SvaraRaderaJAg förstår vad du menar men känner att vi båda har det väldigt bra...
Kram Anna
Ha, ha här är en till som känner så väl igen sig.
SvaraRaderaSåg en rolig sak i vårt skafferi häromdagen och satt och klurade på ett liknande inlägg hos mig. "Att leva med män" jag får återkomma med det. Jag har ju Chelsie, hon och jag håller ihop när det blåser uppe på pidestalen. Men ibland är det inte utan att det är ensamt. En dotter är nog speciellt för en mamma tror jag och visst hade det varit kul med en sådan också tänker jag avundsjukt när några av mina väninnor berättar om vad de gör tillsammans med sina döttrar. Det som pappan gör med sina söner. För visst är det skillnad.
Jag klagar inte jag bara funderar över det.
Utan att vara teknikintresserad så har jag rätt kul på MediaMarkt ändå.
Hela husgerådaavdelningen, ny dator och filmerna går jag igång på. men inte i flera timmar såklart.
Ha en skön fredagkväll!
Kram Monica
Den tanken har redan slagit mig också, trots att mina är så små... Tänk om trean blivit en tjej - hade det varit annorlunda redan?
SvaraRaderaTänk att ha nån att göra tjejsaker med...
Vi får definitivt diskutera det vidare...