Jag hade ingen aning om att
"Plättar i luften"
trivdes så otroligt bra ute i trädgården.
För mig har det alltid varit en inomhus-krukväxt,
men utomhus har den tydligen en enorm växtkraft!
Den här "Plättar..." var i våras pytteliten,
men har sedan tillbringat sommaren i växthuset
där den stått och växt till sig över alla förväntningar!
Härom dagen var det precis ett år sedan jag började blogga!
Man kan ju undra lite över varför...?
I alla fall känns det lite som om man måste försvara sig ibland
när man berättar att man har en blogg.
För mig var det nog så att jag la ut massvis av foton på Facebook,
bara för att jag tyckte att det var så kul att fota och visa saker.
Fast det kändes ju inte riktigt som rätt forum...
Så när albumen där började ha fyllt sin kvot för hur många
foton de fick innehålla,
så tänkte jag att jag kanske skulle testa detta istället.
Sedan tror jag att jag "alltid" har gillat den här grejen att
dokumentera och skriva ner saker.
När jag var barn hade jag massor av brevvänner,
och dagbok skrev jag flitigt ända tills barnen kom.
Som bonus får man ju sedan en massa trevliga kontakter via bloggen!
(Det påminner lite om barndomens brevvänner faktiskt!)
Jag blir så himlans glad när ni skriver kommentarer,
korta eller långa, det spelar ingen roll.
Det är kul att få reaktioner och åsikter.
Det gör ju att "dagboken" blir aktiv,
och att det inte känns som om man bara
sitter och "pratar för sig själv".
Kram till alla er som läser här!
Vare sig ni kommenterar eller bara tittar in!
(Och vad säger ni andra som har bloggar...?
Varför bloggar man egentligen...? :-)
Jag visste inte heller att plättarna (!) gillade utomhuslivet. Jag slängde nyligen 2 som förde en tynande tillvaro här inne. De är riktigt fina med sina gröna, lätta svävande blad. Gör ett nytt försök nästa år och flyttar då ut dem!
SvaraRaderaGrattis till ett års bloggande. Visst är det härligt och så roligt. Jag är fast!
Hälsar Åsa
Känner igen att man ibland måste försvara att man bloggar:(
SvaraRaderaVill tro att det bara är en massa okunskap, och konstigt nog behöver inte de försvara varför de läser bloggar, för det är ju helt ok.
Utan den ena finns ju inte den andra, eller hur:))
På frågan varför man bloggar är inte så lätt att svara på, den är nog olika för alla. Men för mig började det nog mest som en kul grej som har fött en massa mersmak.
Sen är det så kul att läsa om andra och deras liv, varför dö nyfiken???
Kram!!
Grattis på 1-årsdagen!
SvaraRaderaKram Camilla
Grattis till ett års bloggande!
SvaraRaderaJag började som du, jag skrev dagbok under massor med år men sen hanns inte det med när barnen kom och sen hade jag några kompisar som började blogga och efter ett tag tänkte jag att det är ju precis något för mig. Skriva och formulera mig har jag alltid gillat tillika fotografera. Anders klagade på mig när barnen var mindre att jag måste helt klart vara extrafilms största kund. Tänk vilken underbar skillnad bara det är med digitalkameran, helt underbart!
Jag berättar sällan att jag bloggar, av någon anledning tycker jag att det är genant att sitta här och vara ego. Men efter över två år för min del så vet ju många i min omgivning om det (för det har en förmåga att sprida sig) och jag får nästan ibland fler kommentarer utanför bloggen än på den.
En av de stora behållningarna är också som du skriver alla dessa andra bloggare som man egentligen inte känner (som du) som plötsligt blir som en gammal vän till en. Det var ingenting jag hade förväntat mig men så fantastiskt roligt. Så hoppas du hänger kvar här ett tag till för din blogg är så inspirerande och fast jag inte är särskilt trädgårdsintresserad så har du ändå fått mig att vilja ha mer rabatter. Det du!
Sköt om dig min kära bloggvän
Kram Monica
Grattis till ett år som bloggare!
SvaraRaderaJa, varför bloggar man tro? Det är nog som att skriva dagbok och samtidigt lägga upp några bilder. Men det bästa är nog alla underbara människor man får kontakt med och alla är så vänliga och positiva. Det är skönt att blogga!
Ha det fint!
Kram Eva
Grattis till ditt ettårsjubileum som bloggare! Det som är drivkraften bakom mitt bloggande är att man träffar på så många fina bloggar, och som Monica skriver ovan, man får bloggvänner som man lär känna fast man aldrig träffats i verkliga livet. En av de fina bloggar jag hittat är just din,som jag besöker ofta och blir glad av att läsa och av dina fina bilder.
SvaraRaderaTack för fin inspiration!
kram och ha det fint!
tina