Hipp Hurra!

I dag har jag varit den här mannens fru i 13 år.

Vi träffades dock för 24 år sedan, 

och det är en alldeles, alldeles speciell historia

hur det gick till när vi blev tillsammans.

Ja, faktiskt så speciell att

det förtjänar ett eget inlägg en annan gång...

I dag är det bröllopsdag,

och jag måste snabbt åka in till stan

och fixa någonting innan han kommer hem.

Ibland har vi fått frågan, lite på skoj,

"Vad är knepet?"

apropå att vi varit tillsammans så pass länge.

Fast då förstår jag faktiskt inte riktigt frågan.

Det är bara så självklart,

och har så varit från samma stund

jag först såg honom...

Fast det är klart.

Om jag verkligen skulle anstränga mig för att

hitta ett svar på den frågan,

så skulle jag kanske svara att

Han har exakt samma humor som jag.

(Han fattar alltid mina skämt,

även om de kan vara lite långsökta ibland...)

Han har exakt samma värderingar som jag.

(Vilket absolut underlättar,

framför allt när man har barn ihop)

Han uppmuntrar mig och det jag gör.

(Och delar dessutom flera av mina intressen,

men har också egna som golf och motorcyklar...)

Han respekterar mig och jag honom.

(Även om det oftast är vardag och man har 

varit tillsammans i mer än halva sitt liv

så gäller hänsyn och respekt!)

Ja, och sedan har vi typ samma smak i mångt och mycket.

Musik, inredningsstil, konst osv.

Genom åren har han varit den jag skrattat mest ihop med,

men också min stora trygghet och tröst

när livet har varit tufft.

Vilken tur för mig att jag träffade honom!

Hipp Hurra!