Har ni märkt att det är Rönnbärsår i år igen?
Hallo!!!
När jag var yngre så inbillade jag mig att man skulle inta en mer avslappnad
hållning till hur man såg ut när man blev äldre och klokare.
Och jo, till viss mån har man väl det,
men lite finns allt kvar.
Går fortfarande inte gärna på stan osminkad t.ex...
Alltså, missförstå mig inte nu.
Jag har blivit mer avslappnad.
Men ändå.
Visst jobbar man liiiite bättre i snygga kläder...?
Och visst är det liiiite roligare att träffa på gamla vänner
från förr om man inte har oturen att göra det precis när
man osminkad smiter in på Ica i sina skitiga trädgårdskläder....?
Jag tror inte att jag är den enda som tycker så,
även om det kan låta ytligt och dumt.
Visst är det ju insidan som är det viktigaste,
men utsidan är ju ändå en del av helhetsintrycket...?
Och, kanske viktigast av allt;
Om man inte trivs med sin utsida,
så påverkas ju insidan också negativt...
Grannfrun och jag pratade om det under en av våra promenader.
Att det kanske är lite sunt också.
Att fortfarande bry sig lite.
Och inte bara släppa på allt.
Eller vad tror ni...?
Man vill ju inte att gamla klasskompisar som man inte sett på trettio år
ska säga "-Vad gammal hon såg ut! Och vad tjock hon har blivit!!!"
om en efter att man råkat springa på varandra.
Varför skriver jag nu det här?
Jo, därför att jag gått runt med 5-6 kg för mycket i ett drygt halvår.
Jag blev sjuk förra hösten, och efter en operation så fick jag
ett par hormonsprutor som gjorde att jag gick upp i vikt.
5-6 kg på 3 månader.
Och det kan ju verka larvigt,
men fy vad jag har avskytt de där extrakilona!
Inga kläder i garderoben passade ju längre.
Nä, det var inte kul!
För en månad sedan så tog jag äntligen tag i det.
Och vips: Så var extrakilona borta!
Så himla skönt att bli sig själv igen,
och så bra att kläderna passar igen!
När man är i min ålder så är det ju absolut inte bara utseendemässigt
som man stör sig på extrakilona heller.
Klart att man börjar tänka på hälsoaspekten.
Visst är det skönt när stegen är lättare
och orken är bättre?
Jag går mina långa, raska promenader
och jag äter inte en massa onödigt,
och jag mår så mycket bättre.
Det är väl bra...?
(Och sen får vi väl se hur länge jag är så här sträng...
eftersom jag är periodare när det gäller
att äta nyttigt och motionera.
Tyvärr...)
Kunde inte skrivit detta bättre själv. Jag håller med om vartenda ord.
SvaraRaderaSjälv hade jag också tänkt att efter 40 kan det nog vara färdigbantat. Då skulle jag inte vara så petig längre och jag skulle strunta i ett och annat extra kilo.
Så dumt!
Jag mår bäst när jag känner mig slank så är det bara. Nu lyckas jag inte med det hela tiden men hyggligt ändå
Jag har också skrivit ett och annat inlägg om vikt och det provocerar en del.
Att säga (som jag gör ibland) att "jag vill inte vara tjock" hör folk som "jag vill vara smal" och för mig hör inte det nödvändigtvis ihop.
Jag tycker att du verkligen skall känna dig nöjd både över att du lyckats gå ner det du bestämt dig för och över att du känner glad.
Heja dig!
Kramar //Monica
Grattis till att du lyckats så bra! Du är snygg! Jag håller med dig om att man blir gladare om man är snygg och fräsch och jag tycker faktiskt att det säger en del om folk hur de ser ut. En vårdad person får på nåt sätt högre "status" än en ovårdad. Usch nu får jag säkert kommentarer om detta! Men så tycker jag och jag är inte perfekt eller snygg men jag vill inte vara ofräsch när jag träffar folk.
SvaraRaderaFortsätt du med läppstiftet!
Kram Eva