"Saft och bullaaar!!!"

Alla som är perfekta mammor räcker upp en haaaand!!!

Ja, nu kan jag ju inte se er,

men en inte allför vågad gissning

 är att det är rätt glest med händer i luften...

Det dåliga mamma-samvetet är där och gnager allt som oftast.

Den där känslan att man alltid borde mer än vad man gör...

Trots alla goda intensioner och handlingar

så finns där ändå känslan ibland.

Sällan känner man väl sig som en så duktig mamma

som när man bakar bullar?

Bullbaksmamman har ju blivit själva sinnesbilden,

 för den där mamman man så gärna skulle vilja vara...

Det ligger en symbolik i det där med mammor 

och matlagning/bakning, tror jag.

Som en sorts instinkt,

något som ligger i själva huvuduppdraget man har

som förälder, att föda upp sina barn.

Ja, för man vill ju så gärna stå där på trappan,

iklädd ett mjöligt förkläde och ett leende

och ropa in barnen på

-"Saft och nybakade bullaaaar!"

Man basunerar liksom inte riktigt lika högt ut på gatan

att det är korv med bröd som står på menyn,

när man stressad efter en lång arbetsdag klipper upp

ett paket kumlakorv och slänger i stekpannan...

Så när man väl bakar sina kanelbullar,

känner man sig så stolt och moderlig att man

måste fota skapelserna och lägga ut 

på bloggen som bevis...

Fast till mitt försvar måste jag tillägga 

att mina barn inte är några fikamänniskor.

De äter inte tårta,

och är måttligt förtjusta i bullar och kakor.

Däremot gillar de korv...:-)

Vilken tur för mig!

PS: Ett uttryck som jag älskar är "Good Enough"

Jag lyssnade en gång på Elizabeth Gummesson på tv.

Apropå att vi vill att allt ska vara perfekt:

Kroppen, barnen, jobbet, hemmet,

så säger hon att det räcker med

Good Enough!

Är inte det härligt befriande!?!