Otät regntunna

Nu finns det billig ljung i affären.

Den här kransen gjorde jag av ljung från tre krukor.

Snabbt och lätt som en plätt!

Kransen hänger på vår vattentunna av ek.

Tunnan är jättegammal och fin,

men den håller inte tätt.

Nu är den ju fin bara som prydnad,

men det skulle vara bra om den kunde

samla upp regnvatten, såklart!

Är det någon som vet hur man gör för att få den tät?

Music music music...

Hemma hos oss har vi

 två pianon. 

Ett som jag spelar på... och så det här.

Min H brukar säga att vi har ett piano för mycket i huset.

Det håller jag inte med om alls.

Mitt svarta 1800-talspiano spelar jag visserligen aldrig på längre,

men jag tycker så mycket om det ändå.

Det är en vacker möbel, helt enkelt!

En gång i tiden spelade jag mycket.

Ja, jag valde t.o.m. mellan att bli lärare eller att arbeta med musik.

Ett par somrar tillbringade jag uppe i Kalix på orgelspelarkurser

och en annan sommar gick jag en kantorskurs

som Kungliga Musikaliska Akademien anordnade

och läste både kördirigering, harmonilära och gehörslära,

utöver pianospel, orgelspel och solosång.

Efter gymnasiet åkte jag till Hjo för att spela upp

på en skola som hade intagningsprov.

Jag kom in!

Men samtidigt kom jag in på lärarhögskolan,

(vilket på den tiden inte var lika lätt som det är nu...)

och jag valde till slut läraryrket.

Som tur är så får jag ibland musicera på jobbet ändå.

Med skolkören t.ex.

Det är bra, annars kanske pianofingrarna skulle stelna till.

Och det här svarta gamla pianot -

det står bra där det står!

Man kan ju ha ljus och blommor på det...

Eller hur!? :-)

Colours in september

Tänk, vilken tur att man har kamera i mobilen.

Man vet ju liksom aldrig när man måste fota lite...:-)

I går, när jag var på Billbäcks,

så åkte iPhonen fram ganska ofta.

Så...här kommer lite fler bilder därifrån! :-)

Vilka färger det är nu, eller hur?

Jag har äntligen blivit lite mer nöjd 

med min egen höstträdgård också,

men här på Billbäcks

var det verkligen fantastiskt fint nu i september!

I dag har det verkligen varit höst-ruskigt!

Kallt, regnigt och blåsigt - 

men trots det så gick vi ut och grävde lite i kväll!

Flyttade en buske och grävde ner en nyinköpt Pipranka.

Har jag inte fel är det en Jätte-tåtel på bilden.

Jag har en sån som sitter i kruka,

men som ska grävas ner i en rabatt innan vintern.

Kanske blir den med tiden

 så här stor och fin då...?

Ett par krukor till ska tömmas på innehåll

och grävas ner i marken.

Och så ska lökarna ner.

Än finns det att göra i trädgården!

En alldeles egen söndag

Jo det var ju så

att jag skulle köpa Klättervildvin.

Så jag ägnade gårdagen till att fara runt här i stan

för att leta efter det - men utan resultat!

Det var slut överallt!

Så i dag tog jag bilen fem mil söderut.

Till Norrköping.

För jag tänkte att Plantagen eller Blomsterlandet

i alla fall borde ha Vildvin hemma.

Men nej!

Och ni vet ju hur det är...?

När man väl har fått för sig att man måste ha någon växt -

ja, då måste man ha den på en gång!

Så därför chansade jag när jag åkte hem

och tog en omväg via Billbäcks.

(Där alla bilder i inlägget är fotade.)

Och se där fanns det Klättervildvin!

Jättefina exemplar!

Och som ren bonus

fick jag gå en runda och njuta av visningsträdgården

som var så fantastiskt vacker nu i september!

Och jag vet inte hur det är med er,

men själv trivs jag så bra med att gå omkring så här

och att göra det alldeles ensam!

Att bara strosa runt i sin egen takt.

Då får jag liksom tänka i fred...

Här var det ingen rea,

som det är på de stora butikskedjorna nu.

Men å andra sidan är allt här så välskött och fint

att det känns helt ok att betala fullpris

även så här sent på året.

Och nej -

det gick inte att låta bli att handla lite mera,

utöver Klättervildvinet då...

Och nu är de här Engelmann-vinen

planterade hemma hos oss.

Det var väl en bra söndag!

En jordhög

Tänk att man kan bli så glad

av att mötas av en stor hög jord på uppfarten

man kommer hem från jobbet.

Nu ska pergolan strykas en andra gång -

svart och fin ska den bli -

sedan får vi se om det även blir en tredje...

...men efter det är det dags att börja gräva,

åka och handla växter och sedan plantera!

Kul!

Klättrande vin...?

Min Dvärgsyrén

har så här fina höstfärger nu!

Den står i krukan året om,

och det hittills har den klarat det bra!

I dag när jag kom hem från jobbet

hade H byggt en pergola-liknande klätterställning

på framsidan av vårt hus.

Det blev riktigt bra!

Nu ska den målas svart,

och sedan är det dags att åka och köpa växter.

Bland annat ska där växa någon slags vin.

Jag  behöver goda råd!

Vad är att rekommendera?

Klättervildvin, rådhusvin eller engelmannsvin?

Jag vill åt en riktigt fin, röd höstfärg.

Tips...?

Miscanthus

Det är nästan självlysande, Miscanthus-gräset.

Och aldrig förr har det varit så högt

och haft så många vippor!

Just det här gräset har jag köpt från vår stadsträdgårdsmästare

när han hade Öppen Trädgård för några år sedan.

Det heter

Miscanthus Nishidake Göteborg.

De höga gräsen gör mycket för rumsligheten i trädgården,

och det blir alltid så tomt när man

 klipper ner dem på våren.

Men nu - är de som allra finast!

Druvor och tomater

Hemma hos mamma mognar vindruvsklasarna

undan för undan i rask takt.

Vackert och härligt med egna druvor!

I mitt eget växthus

har jag kunnat plocka underbart goda tomater

i ett par månaders tid nu.

Favoritsorter i år är Sungold och den svarta körsbärstomaten

Black Cherry.

Och när hjärtat är fullt av bedrövelse

men munnen inte vill tala därom i just detta forum,

så får det bli vindruvor och tomater i stället.

Som en slags paus-bild.

Ja.

Buketter i sovrummet

Ännu en helg med fint väder!.

Och än finns det gott om blommor att plocka in.

I sovrummet står en bukett med

luktärtor och rosenskära.

Och en annan med kärleksört och hortensia.

Det är så härligt att gå ut och hämta in

blommor och sätta i en vas.

Och så vill jag passa på och tacka alla er

som tar er tid att skriva en hälsning

i kommentarsfältet!

Jag uppskattar verkligen era små kommentarer -

så tack!

När något inte går över...

En del saker har man svårt att släppa.

Det här brickbordet t.ex.

Ett sånt har jag velat ha i säkert tio år.

Och den känslan gick aldrig över,

så till slut var jag ändå tvungen att köpa mig ett.

Så där är det ibland.

Att vurmen för något inte går över.

Vårt vardagsrum är litet

och vi är väldigt låsta till att möblera på ett särskilt sätt.

Nu blev soffbordet lite mindre,

och det går visserligen inte att slänga upp fötterna så bra på det,

men det är bra att det inte är så stort.

Jag är ju så förtjust i det orientaliska.

Gillar den marockanska brickan tillsammans

med det vita underredet.

Det känns roligt att förnya lite inomhus

och speciellt i det här rummet där vi ofta sitter om kvällarna.

Här ska jag sitta under min päls-pläd med fötterna på fotpallen

och en tänd brasa och titta på Så mycket bättre

och Bonde söker fru i höst.

(Haha - ja ja, jag veeet -

men jag gillar faktiskt de programmen! :-)

(Bordet är från Rif Design

och det fick jag tips om från Katarina. 

Tack för det!)