Konst på åsen

Vilken mysig kväll vi hade i går kväll!

Vi packade ner kvällsmat i form av sallad och baguetter

och åkte på konstutställning!

Under sommaren kan man nämligen se utställningen

Konst på åsen.

Åsen, ja det är naturreservatet Jägernåsen,

som inte ligger så långt från Floda kyrka.

En smal ås med promenadstigar.

Där finns också ett rastplatsbord, om man vill ha med sig matsäck

och sitta och fika med utsikt över sjön Jägern.

Det är nionde året i rad som denna utställning genomförs.

21 sörmländska konstnärer ställer ut!

Här följer nu ett antal bilder från utställningen:

"Kära barn annorlunda" hette detta konstverk:

Ett väldigt trevligt sätt att se på konst, tycker jag!

Den här gungan var kul!

När man gungade åkte piporna ner i vatten

och gav ifrån sig olika ljud!

Har ni barn - åk hit med dem, vetja!

Det fanns ett par olika såna här konstverk

där besökaren själv kan framkalla ljud.

Kul för både barn och vuxna!

(Ja, och så ett konstverk med ljudinspelning av D. Trump.

Det hette "Grab them by the P..." -

men det var nog mest för de vuxna att förfära sig över...)

Ja - det var en bra kväll!

Och för er som vill se utställningen

så får ni bege er till Jägernåsen i Flodafors utanför Katrineholm.

Utställningen pågår till den 23 juli.

Morgonsorg

Ibland tror man sig vara ensam om att känna en särskild känsla -

och så visar det sig att det är man inte alls!

Jag kan ofta ha en sorglig känsla över mig när jag vaknar.

Som gråt som ligger alldeles innanför ögonlocken.

Det har varit så i många år,

och det är någonting som numera helt naturligt

ingår i mina morgonrutiner att jobba upp mig ifrån.

Precis som att man måste äta frukost.

Och borsta tänderna.

Jag brukar beskriva det som

att jag har ett mörkt moln över mig när jag vaknar.

Och det tar lite tid innan molnet lättar.

Man kanske kan kalla det

melankoli.

Eller svårmod.

Det bara är så.

Och det lättar när jag får vara vaken en stund.

Läsa tidningen.

Duscha.

Långsamt vakna upp.

Vänja mig vid världen igen.

Inte behöva vara social direkt när jag vaknar...

Men häromdagen lyssnade jag på en podd

där en kvinna beskrev hur hon kände precis samma sak!

Jag är alltså inte ensam!

Och nu har jag fått ett nytt namn på det som jag känner.

Hon kallade det:

Morgonsorg

Konstigt det där:

att man kan känna igen sig så

i något man trodde var unikt för en själv...

En sån här morgon däremot, som idag -

när solen skiner och jag kan äta min frukost i lugn och ro

för att därefter ta en tur i trädgården...

...vattna lite, binda upp några tomatplantor, höra fågelsång...

...en sån morgon

tar det inte så lång tid för det mörka molnet

 över mitt huvud att skingras.

Faktum är 

att det är tämligen molnfritt

redan när jag vaknar...

Men morgonsorg...

Jag tycker att det var ett så vackert ord!

Allsångsdags!

I kväll var det dags för den årliga allsången vid Djulö!

För tionde året i rad har Gabriel Forss allsångskvällar i juli.

Jag har varit där alla år...

...det hör liksom sommaren till...

Vi brukar alltid ta med oss fikakorg.

Det är mysigt att sitta där och sjunga och fika tillsammans.

Och vilka var gästartister i kväll...?

Ja, ni ska få en ledtråd här:

Och här:

Och här:

Ja. Det var Dolly Style såklart.

H och jag kom dock utan peruker...

Över alla bräddar...

Schersminbusken har tokvuxit de senaste åren.

Alltså - den är så stor, så stor!

Tyvärr är det inte den doftande sorten -

annars är ju schersmindoft helt underbar!

(På baksidan av huset har jag en smultronschersmin,

och den doftar ju helt otroligt gott!)

Det sticker fram en stackars hosta under busken.

Hostan är nog det enda som finns kvar i det som en gång var en rund rabatt,

där ett silverpäronträd stod i mitten en gång i tiden.

Trädet dog, och då tog busken över helt.

Jag måste ta bort rundeln

och rädda hostan från schersmin-överfallet...

Fascinerande vilken växtkraft vissa växter har...

Honungsrosblomning

Nu ligger doften av honung tät i hela trädgården.

Honungsrosen slår ut mer och mer för var dag

och naturligtvis måste hon få minst ett eget inlägg i bloggen

varje år - Rosa Helenae Hybrida.

Hon klänger så otroligt högt på rosenportalen,

svingar sig rakt upp i luften.

Det är tur att vi tog till stora dimensioner

när vi byggde portalen en gång i tiden,

för rosen är tung, tung...

Ja, tåligare och tacksammare ros får man nog leta efter.

Den första veckan i juli

är det nog som allra mest blommigt i min trädgård.

Alla rosor som blommar.

Och schersminer, pioner...

Ja, blommigare än så här blir det nog inte...

Vinön

Mitt i Hjälmaren ligger Vinön, 

en liten ö - ungefär 10 km i omkrets.

För att komma dit tar man vägverkets färja - 

en sträcka på ungefär 5 km.

Sommartid har värdshuset där ute uppträdanden,

och i går kände vi för att hitta på något

och bokade därför biljetter dit.

Uppträdandet skulle börja klockan 20:15,

och vi tyckte att vi var i god tid när vi kom till färjeläget klockan 19.

Men så snopet - färjan hade precis åkt,

och nästa färja skulle inte komma förrän kockan 21!

Där stod vi med 3 betalda biljetter!

Vad skulle vi göra?

Vi tog oss först bort till småbåtshamnen

för att se om där fanns någon som kunde tänka sig att köra över oss till Vinön,

men där var det ganska tomt på folk och de vi träffade på

hade druckit alkohol och kunde inte hjälpa oss.

Vi tog oss tillbaka till färjeläget

och just då kom en bil körande med en motorbåt på en trailer.

Det var en kille som skulle ut och fiska

och - hurra: vi fick följa med honom ut i båten!

Vi hoppade ner bland håvar, fiskedrag och spön!

Det gick inte jättefort,

men det var alldeles underbart ute på sjön!

Så varmt och skönt

och lite komiskt att vi satt där bland all fiskeutrustning!

Efter en halvtimmes färd var vi över på Vinön

och vinkade hej då till fiskaren!

För att komma till värdshuset går man bara uppför en backe.

Det är en promenad på ungefär tio minuter.

Uppträdandet hade börjat

och när vi närmade oss hörde vi musiken...

Det var den gamla duon Adolphson & Falk som spelade.

Bakom värdhuset ligger en fårhage.

I pausen gick vi och hälsade på lammen.

Roliga djur det där...

Adolphson & Falk då?

Alltså - man har ju just inte hört någonting av dem sedan 80-talet

(ja, förutom "Mer jul" då...) och vi hade inga stora förväntningar,

men oj - vad duktiga de var!

Jättebra röster och väldigt duktiga musiker!

När sista låten hade slutat

var det tio minuter tills färjan skulle gå. 

Det blev återigen en rask promenad!

Och vilken härlig kväll det var!

Att få stå där på båten och se solen börja gå ner...

Alldeles ljummet och stilla!

Vi var överens om att det var ett bra infall att åka hit.

Vår son V, som är hemma från Stockholm

för några veckors sommarjobb var också med.

När vi snart var över på fastlandet

så mötte vi fyra ungdomar som just var på väg att ro ut i en eka.

Klockan var snart 23 och det var fortfarande 17 grader ute.

Vilken sommarkänsla!

Ja, det var en riktigt fin kväll!