Så här:
Inte alltid är allt jättelätt.
I perioder är det svårt att orka hämta upp
glädjen och kraften.
Ibland finns den bara inte där.
Ibland tar det bara slut.
Stegen blir tyngre,
och rädslorna gnager i mig.
Förlamar lite.
Jag är ganska tålig.
Och jag är van att gaska upp mig
och resa mig igen.
Och igen...
Och igen.
Men i perioder så är det bara
stopp.
Då kan det vara skönt att tänka
att det är helt ok
att inte alltid vara glad.
Att inte alltid orka "sitt max".
Ja, det kanske helt enkelt
är det som kallas
att vara
människa.
Och eftersom jag tror på
att man har förmåga att påverka sig själv,
genom sina tankar,
så får det vara tyst här på bloggen ibland.
Vill inte förstärka.
För jag tror inte på att älta.
Utan på att låta deppiga perioder passera,
utan alltför mycket analyserande.
Inte grotta ner sig.
Inte förneka.
Bara gå igenom.
Inte alltid är allting jättelätt.
Men så är det nog
att vara människa!
Ja, sånt är livet!
Helt enkelt.
Bamsefredagskram!
