Novembermorgon

Naturen är väl ändå den bästa trösten.

Bästa vilan.

Den bara finns där.

Alltid.

Oavsett om Donald Trump skriker,

om corona härjar, om maten brändes vid.

Om skorna skaver, 

om roligheterna du sett fram emot blev inställda.

Om du har något som oroar dig.

Du får vila från allt.

Naturen är densamma.

Den finns där.

De tidiga morgnarna är mitt bästa.

Då ser jag alltid klarast.

Nyktert.

Med perspektiv och rätt proportioner.

Och det är alltid då jag har flest idéer.

Mest energi.

Tillförsikt.

Ser möjligheter.

I söndags gick jag ut tidigt.

Jag skulle leta efter  mossa och tallris

för att vinterpynta trädgården lite.

Det var så vackert ute.

Morgondimma.

Novemberdimma.

Var slutar vattenlinjen?

Var tar himlen vid?

Träden står kala nu.

Grenarna spretar vackert mot den disiga himlen.

De gamla bruksbyggnaderna

står som fantastisk rekvisita mot novemberkulissen.

Här kan tankarna renas.

Blicken höjas, perspektivet ändras.

Så välbehövligt att ställa sig på reset ibland.

Nollställas. Omstartas.

Och så - kan dagen börja!