fredag 14 oktober 2011

Bilar och sånt


Fredagsbuketten är på plats,
och ljusen tänds ett efter ett i lyktorna.
Det är fredag och det är så himla skönt,
eftersom jag varit så rekordtrött den här veckan...



Den lilla ljuslyktan i fattigmanssilver köpte jag härom dagen.
Såna små inköp tillåter jag mig ganska ofta.

H däremot...
...han är mer rejäl när han väl får för sig att handla något.

Just nu (eller ja, ganska ofta förresten...)
är han inne på att vi måste köpa en ny bil.
Jag är måttigt intresserad.

Inte för att jag inte kan tänka mig att byta bil.
Det är bara det att jag tycker att det är så himla tråkigt
att diskutera motorer och extrautrustningar.

Och så är jag lite sån att jag tycker att
"Den vi har duger väl...?"


Så vi får väl se hur det blir med bilköp.
Men när vi väl byter brukar jag ju faktiskt bli nöjd
med den nya också...

(Otacksamma jag...
det är ju ändå jag som ska
ha bilen på dagarna...
Men om jag är inköpsansvarig för ljuslyktor och blommor
och såna väsentligheter,
så kan han faktiskt få fria händer när det gäller
tråkiga inköp som bilar och sånt...
 Den fördelningen är helt ok för mig!)

Så önskar jag alla 
En trevlig helg!

5 kommentarer:

  1. Vilka fina bilder du visar! Du är en duktig fotograf.
    Önskar min man också var intresserad av att byta bil, nej, finns det över huvud taget något som funkar på bilen så ska det inte bytas. Ja, vi är alla olika.
    Ha en fin fredagkväll!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Min H pratar också om att byta bil :-D Jag är precis som du måttligt intresserad. Jättefina bilder och stilleben, fina färger.
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  3. Så fina runda huslyktor du har - har bara sett de fyrkantiga. De här var mycket snyggare.
    Har precis samma känsla för bilar. När vi skulle köpa en liten bil till mig hittade vi en jättefin Renault hos första bilhandlaren, precis lagom och snygg färg (viktigt)
    - den tar vi, sa jag
    - nä, så går det inte till, sa Anders.
    - varför inte liksom?
    Tydligen måste man titta runt på minst fem ställen, provköra, sparka på däcken och jämföra priser. Förfärligt tråkigt och tidskrävande!
    Men det tillhör väl äktenskapets ge & ta, så med glad min följer man snällt med och stöttar maken i hans iver att köpa ny bil.
    För vi är ju goda hustrur eller hur?

    Sen satte du huvudet på spiken inne hos mig. Ena dagen är jag fullt normal, nästa mår jag bedrövligt och bara gråter och grubblar. Jag (vi) befinner mig (oss) i ett mellanland. Livets mission att skaffa familj och fostra barnen går mot sitt slut. Min roll har armats ut. Mitt jobb är detsamma som jag haft sen 1986 även om förutsättningarna ändrats. Ny läroplan borde vara spännande men i ärlighetens namn så har jag tappat lite av intresset även om jag verkligen försöker.
    Att ändra yrkesinriktning för min del innebär först kompletering av mina gymnasiebetyg och jag är verkligen inte sugen på att studera i 4-5 år innan jag kan byta yrke. Jag skulle bara vilja göra något annat. Men vad ska en sån som jag göra?
    Sen skäms jag för att jag klagar - det finns verkligen ingenting att klaga på. MEN varför mår man då såhär?
    Det är märkligt alltihop och så jobbigt att ha fastnat i denna negativa spiral när jag istället borde känna tacksamhet över det jag skapat och har.

    Det blev ett långt svar men jag uppskattar så att byta tankar med dig. Att dela samma elände är såklart inte så trevligt men så otroligt skönt att få det ur sig ibland.
    Ha nu en underbar solig lördag!
    Din vän Monica

    SvaraRadera
  4. Hej!

    För och nackdelar med allt, jag tycker du verkar väldigt bra som inköpsansvarig på ditt område!!

    Tyvärr måste jag ha egen bil, vilket betyder att jag får ta hand om den själv och köpa den själv...för och nackdelar med det också... Men sååå trist när man ska tvätta och serva....

    KRAM!

    SvaraRadera
  5. Vilket otroligt vackert hem du har!

    Läste i ett tidigare inlägg att en anhörig till dig har drabbats av sjukdom och jag kan bara beklaga... Vi gick igenom en period för tre år sedan när en anhörig insjuknade och till sist gick bort i cancer och det är tungt... Kan fortfarande kännas tungt i omgångar men livet går sin gilla gång och någon stans på vägen lär man sig leva även med det otänkbara.

    Varma styrkekramar till dig!

    / Anna

    SvaraRadera