Fredagskväll.
Vi lagar mat
och stereon står på högt, högt.
"Långa nätter korta dagar
När synapser släcks som ljus
Bara upprepning kan döda oss
som tunna trådar sträcks vi ut"
Det är Kent, förstås.
Musik som ackompanjerar mitt jag
på ett sätt som ingen annan musik gör.
Den där melankolin.
De där vemodiga slingorna.
Det är så snyggt
och det gör mig upprymd och klar i tanken.
Sedan är maten färdig.
Barnen kommer ner och stereons volym sänks.
E ler överseende åt sin mammas musiksmak,
vilken han inte riktigt delar...
Det blir grillat och en massa goda grönsaker till.
Solen skiner in genom fönstret
och fredagskvällen är bara så bra
som den kan bli...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJa, det är riktigt tufft med sådana intervaller men det går ändå relativt snabbt över ;) Efter vinterns intervallträning har jag insett att man verkligen blir snabbare.
SvaraRaderaHoppas maten var god igår. Fin dukning!
Kram
Vad härligt du skriver och beskriver....man kan verkligen känna den där känslan...gillar också att laga mat till hög musik....undrar just om inte maten smakar lite bättre när den är tillagad då??? *ler*
SvaraRadera