Vår gärdsgård sjunger på sista versen nu.
Vi byggde den 2001, efter konstens alla regler.
Granvidjorna, som håller ihop störarna,
värmdes över öppen eld,
precis som det gjordes förr i tiden.
En gärdsgårds svagaste punkt
är ju såklart den del som har kontakt med marken.
Markfukten äter upp träet,
och de senaste åren har vi fått slå ner störarna
en bit längre ner i marken för varje år.
Grinden ut mot skogen har murknat sönder.
Så nu är det nog sista säsongen som gärdsgården står här.
På sina håll är den nedslagen så mycket
att den blivit alldeles för låg.
Störarna lutar lite hit och dit
och granvidjorna börjar gå upp.
Till nästa år
ska vi fundera på hur vi ska göra.
Antingen en ny gärdsgård eller så någonting annat.
Vi får väl se!
(Gärna något rådjurssäkert
så att man slipper ha nät runt rabatterna...:-)
Jättefin! Synd att den inte varar för evigt men samtidigt så kan det ibland uppstå nya lösningar som kan vara ännu bättre. Vem vet?
SvaraRaderaKram
Kastanjestaket som är tillräckligt högt! Så snyggt och ett bra komplement som håller längre än 13 år.
SvaraRaderaKram Hélena
Åh vad synd! Äkta gärdsgård som är så snyggt! Ja då har ni något att fundera på framöver...
SvaraRaderaSå charmigt det är med gärdsgård! Ni måste gjort ett bra jobb när det "begav sig" med tanke på att den hållit ihop i så många år.
SvaraRaderaGillar din söta groda. Vill ha en sån för att hålla ordning på vattenslangen så den inte fastnar överallt. Jag blir galen när jag hela tiden måste gå tillbaka och rätta till den. Grr.
Kram Tamara