En varm, klok och fin människa

Det finns människor

 som är så behagliga till sitt sätt.

Som är lågmälda och inte brusar upp.

Vänliga.

Människor som ser.

Människor som lyssnar.

Tänker. Reflekterar. Svarar klokt.

Människor som inte är alltför snabba med att svara.

Som inte hasplar ur sig ett tvärsäkert svar

i komplexa frågor som inte har

just tvärsäkra svar.

Människor som man vill lyssna till,

trots att de inte skriker högst.

Nej, inte skriker alls.

Utan talar mjukt.

Tyst.

Inkännande människor.

Människor som inte dömer,

men som vet skillnad på rätt och fel

och som också lever därefter.

Människor med varm blick

och mjuk röst.

Människor som sprider vänlighet omkring sig i rummet

utan att pocka på uppmärksamhet.

Människor som utan att veta om det själv gör skillnad.

En stor och viktig skillnad.

Det finns och har funnits

 flera sådana människor i mitt liv.

Varma. Kloka. Lugna.

Snälla.

Jag behöver såna människor.

Därför är jag så ledsen att en av dem gick bort i går.

Det blir ett tomrum efter Dig.

Tack för den Du var A.

Du var en fin människa.

Hälsa Pappa.