Önskelistor

"Tomten jag vill ha en riktig jul,

en sån som det var när man var liten..."

Jag sitter och tittar på foton från förra året.

Hela december var vintrigt vitt och julkortslikt.

I år är det...grönt!

Jag är inte så himla petig,

men lite frost åtminstone kunde väl vara fint!

Julkärven har regnat sönder och spretar hit och dit...

Nja, jag tycker inte riktigt om det här.

Faktiskt.

Skönt är i alla fall att julklapparna till barnens kusiner 

nu är inhandlade och klara!

Och det slår mig återigen att tiden går:

I år slapp jag uppsöka någon leksaksaffär!

Alla börjar bli så stora nu så att

jag hittade julklapparna

i andra affärer!

Återstår det svåraste:

Julklappar till våra egna barn!

Utmaningen ligger i att våga ta lite egna initiativ

 och gå utanför deras önskelistor...

...eftersom jag vägrar att handla alla deras julklappar

på (typ) Media Markt...

(Ja, för önskningarna på önskelistorna 

är ju tagna rakt av från sortimentet i såna affärer...) 

Återstår att se om de kommer att uppskatta

sin initiativrika mamma...? 

(I och för sig är det ännu ingen som rört 1000-bitarspusslet

jag så "uppskattat" överraskade med i fjol...

Men vad tusan-

skam den som ger sig! :-)

Tändkottar

Här kommer ett bra vintertips!

Det är min svägerska M som har gjort

tändkottar!

Det är alltså kottar som hon har doppat i stearin.

De brinner både lätt och länge!

Jättebra när man ska tända i braskaminen!

Visst är det fiffigt!

Här kan du läsa om tändkottar.

Jag tror att det är ungefär så hon har gjort.

(Eller hur M...?:-)

Lucia-pyssel

Småkillarna är fortfarande i den åldern att det händer

att de kommer hem med pyssel

som de gjort i skolan.

I går hade J gjort en (för mig) ny modell av stjärna

som jag blev riktigt imponerad av!

Kul med nytt pyssel!

Jag letade på nätet och hittade en beskrivning här.

En av de bra sakerna med att jobba i skolan

är att man får följa årets traditioner

på ett påtagligt sätt!

I dag har vi firat Lucia sedan tidigt i morse.

Eftersom jag ackompanjerade skolkören så

var jag med på två föreställningar.

Först för hela skolan

och sedan på ett äldreboende.

Jättemysigt,

men nu är jag slut! :)

Min egen stackars E som skulle vara tomte i 

hans skolas Luciatåg

har varit hemma med halsont i ett par dagar

och missade det hela.

Trist!

(Hoppas att han vill vara med nästa år

utan att känna att han blivit "för stor" för att vilja

gå i Lucia-tåget då...)

En bra mix

En bra helg är oftast en mix av allt.

Lite julbord med jobbet.

Lite bio med H och V.

(Simon och Ekarna.

Jag har läst alla Marianne Fredrikssons böcker

och det var intressant att se filmen.

Vi gillade den!)

Lite städning.

(Hann i alla fall nedervåningen...)

Lite fika med tända ljus och mycket prat

hemma hos mina föräldrar.

Lite julpyntat blev det också.

Undan för undan tas det fram lite julsaker.

(Var ute och hämtade lite enris i morse till struten.)

Men nu är det söndagskväll och det är dags för 

Lite förberedelser inför veckan.

Ha det bra!

Julbord

Hallå Hallå!

Skickar en fredagshälsning till er!

Jag har varit på julbord med jobbet och

 De Allra Bästa Jobbarkompisarna!

För jag har verkligen underbara kollegor!

(Fast hur trevligt det än är,

så var jag rätt snabb att byta om till myskläder

och tycker nog att det var ganska skönt

 att hoppa i dem och borsta tänderna

 när jag kom hem... :)

Och så är man ju -gäääsp-

lite trött på fredagskvällen ;)

Om man tar på sig en svart klänning på en sån här "baluns"

behöver man inte känna att man sticker ut alls...

Nä, inte originellt precis,

men svarta klänningar funkar ju alltid!

I morgon är det äntligen lördag,

vilket jag ser fram emot så eftersom H då är ledig 

för första dagen på väldigt, väldigt länge

och det ska bli så skönt att ha hela familjen samlad igen!

Vi hörs!

PS: Apropå gårdagens inlägg:

Jo, jag tog båda dukarna!

Så slapp jag välja... :)

Svart eller linne?

Jo, det var så att jag behövde en ny

vardagsduk till matrumsbordet.

Först hittade jag en linnefärgad och tänkte

att den skulle väl passa bra...

Fast sedan hade de en svart-grå också,

och den funkar ju den med...`

...och så tänkte jag att den svarta passar bra 

till stolsdynorna och mattan...

Å andra sidan går det väl lika bra med linnefärgen...?

Så...mörk eller ljus...?

Det är frågan.

Jag tog hem båda på prov. :)

Jag har faktiskt redan bestämt mig,

men det skulle vara kul att få era synpunkter.

Vad skulle ni ha valt?

Ibland får jag ont i magen över att skriva om såna här ytliga saker.

Jag tänker att ni kanske undrar vad det är med mig -

jag som egentligen är så ledsen.

Och så håller jag på och tjatar om dukfärger.

Så läste jag ett blogginlägg hos Sara (klicka)

som handlar om precis just det.

När man är jätteledsen,

men ändå måste få någon slags balans 

i tillvaron.

Precis så är det.

Jag skrattar och jag gråter.

Jag gråter och jag skrattar.

Det är ett sätt att försöka hantera tillvaron.

Tror jag.

Pinn-terapi

I går var jag ute i skogen.

(Eller, ja, ute i skogen låter ju så pretentiöst.

Jag är ju ingen skogsmänniska, som ni vet.

Så...jag gick 10 meter bakom vårt hus, alltså...:-)

Jag letade mossbelupna pinnar att ha till en stjärna.

Å, jag hittade så snygga pinnar!

Men när jag kom hem och skulle sätta ihop stjärnan 

så gick pinnarna sönder eftersom de var alldeles murkna.

Så då gick jag och knipsade av vanligt sly

och band i hop till en stjärna.

Nu står den på pianot.

Den ser nästan ut som en Davids-stjärna, tycker jag.

Det känns lite sakralt och fint! :)

Sedan tog jag lite vide också.

Den stjärnan blev lite vekare och inte så spikrak.

Men lite fin ändå!

Och sedan undrar man varför man inte hinner med sin vardag...

När man är ute och...

plockar pinnar på sin fritid...;-)

Men tror inte ni också att det är just sånt man behöver göra...?

Plocka pinnar och sånt...?

Som terapi, alltså...?

En blå stol

"Det är så skönt att slippa snön!"

sa H till mig idag.

"Ge mig snö som ligger djup,

minusgrader och knarr under skorna!"

säger jag och tror knappt att det är jag själv som säger så.

 Egentligen gillar jag ju inte vintern alls,

men när det nu ändå är vinter i almanackan,

så kan det väl få vara frost åtminstone...?

Visst är det skönt att slippa skrapa bilrutor, 

vara rädd för halka och skotta snö...

Men ändå:

Vad är detta?!?

Brunt och grått och murrigt.

Det gör väl ingen människa glad...?

Nä, snön ska ligga vit i december,

(och därefter kan den gärna få smälta bort.)

Svältfödd på vackra färger

blev jag i allafall lite glad över den här stolen

som stod vid entrén till en julmarknad i går.

En blå färg att bli glad av.

Själva julmarknaden gick vi bara snabbt igenom.

Det är svårt att hitta 

den rätta julkänslan i det här vädret.

Så.

Nu har jag gnällt färdigt. :)

Vuxen-jacka!

Hej!

Här står en mamma som just varit på Öppet Hus 

på sin egen gamla gymnasieskola.

Sonen funderar på att välja Teknik-programmet,

och vi var där för att få lite information inför valet.

Det är så himla skönt att han är på det klara med

vad han är intresserad av att läsa.

Något med datorer ska det vara!

Och det kommer att passa honom perfekt!

Det måste vara jättejobbigt om man är 15 år och osäker på

vad man ska välja i gymnasie-djungeln...

Jag avundas dem inte!

Ser ni förresten vilken vuxen-jacka jag har investerat i?

Ja, äntligen vid 45 års ålder är jag förståndig nog 

att klä mig så att jag slipper frysa...

Så kom an bara, vargavinter! 

Jag är redo!

(Och jag slog på stort:

 Det blev en Fjällräven! :-)

Och ser ni förresten att jag ätit nyttigt i fem månader nu...?

Många kilo lättare är jag och det känns så bra!

Sockersuget är som bortblåst!

Frågan är nu hur jag ska göra i jul...?

Eftersom jag är en sån som vanligtvis äter

pepparkakor buntvis,

och tömmer en Alladinask

på en eftermiddag.

Kanske lika bra att fortsätta hålla sig i från sånt...?

Nu när jag ändå inte har behovet, menar jag...

Eller kan man lära sig att äta 

en chokladbit...

...och vara nöjd med det...?

24 små paket

"Hur kommer det sig att det alltid blir så här?"

frågade jag H när vi sent i går kväll satt och (skittrötta)

 slog in paket till paketkalendern en dag för sent...

"Därför att man egentligen inte har tid och 

därför skjuter man det framför sig hela tiden..." svarade han.

Ja, kanske det.

Man har inte riktigt tid till allt man vill.

Men ändå vill jag göra min paketkalender till barnen.

Även om de är ganska stora nu...

Tills vidare ligger de bara här på bordet,

men de ska förstås hängas upp på 

kalendern så småningom.

Jag klamrar mig fast lite vid småbarnstiden,

trots att den är förbi med marginal.

I går morse stod jag och ropade till "småkillarna"

att julkalendern på tv:n började.

Ingen reaktion.

"Men skynda er ner då,

så får ni se!"

"Mmmm...vi kommer...snart...",

svarade E pliktskyldigast

(för att göra mamman glad, gissar jag.:-)

Jag, 5 minuter senare:

"Men...nu missar ni ju allt!

Kom ner nu då -

Den verkar jättebra!"

Ingen reaktion.

Hmmm...

Jag får kanske inse läget och

 se fram emot barnbarn

så småningom... 

Haha...:-)

Och med dessa gula foton

önskar jag er alla en riktigt skön

fredagskväll!

Kram!