Diggiloo

Här sitter min fine H.

Det ser ut som att han sover,

men det tror jag nog inte att han gjorde.

Kanske njuter han av bra musik?

För vi var på Diggiloo i går kväll.

Och här sitter jag och ser nöjd ut.

(När H snor kameran och fotar mig

så tänker han inte på sånt som att liggande format

inte är lika bloggvänligt som stående foton...

Haha - konstigt va...? 

Men nåja. :-)

Jo, jag var nöjd med kvällen.

Det kändes faktiskt som att jag tillhörde just den målgruppen

som Diggiloo vänder sig till!

Ta de här två sköningarna t.ex.

Lena Ph, - hur proffsig och rolig är hon inte...?

Ja, skulle man inte vilja vara lite som Lena Ph...? 

När jag har mina åldersnojor och känner mig gammal

så brukar det trösta mig att Lena Ph minsann också är 66:a 

- precis som jag -

och hon är ju inte det minsta gammal! :-)

Och Eric Gadd.

Oj, vad vi lyssnade på Eric Gadd när vi var 21 år

och bodde i vår tvåa med turkosa soffor och en svart labrador

och var så nykära, så nykära...

Erik Segerstedt, Nassim al Fakir, Jessica Andersson,

Per Andersson, Nanne Grönvall -

det var hög kvalité på artisterna!

Och så denne killen som imponerade så.

Oscar Zia

som sjöng ett stycke på italienska så att håren på armarna reste sig

och som fick stående ovationer efter den fantastiska sångarinsatsen.

Hur kan man vara bara 17 år och sjunga på det sättet!?!

Men finaste stunden var nog ändå

när trumpetaren Magnus Johansson 

spelade Koppången på sin silvertrumpet.

Först ensam för att sedan ackompanjeras av orkestern

och så slutligen hela ensemblem som körade.

Ni förstår,

 Koppången är så väldigt speciell för mig

eftersom kören sjöng den på min pappas begravning.

Den är så fin och jag har svårt att hålla tårarna borta

när jag hör den framföras.

Så känslosamt och mäktigt!

Vi har varit duktiga på att gå på musikevenemang i sommar.

Och vet ni?

Vi har redan köpt biljetter till en julkonsert!

Platser på femte raden på Sarah Dawn Finers Vinterland-turné.

Det blir något att se fram emot!

Kapitulation

Alltid den där känslan av kapitulation -

när jag köper den första bollkryssen...

Nu är den inköpt,

och känslan är "Ok då, sommaren är snart slut."

När jag väl har kapitulerat

så känns det ändå ganska fräscht att fylla på

och förnya med lite sensommarblommor.

På semestern ägnade vi ett par dagar åt att städa förrådet.

Ja, det tog faktiskt två hela dagar!

(Man samlar på sig...

Två fulla kärror till soptippen blev det.)

Å, det känns så bra efteråt!

I alla fall "hittade" vi en gammal spegel där i förrådet.

(Den är kvar sedan min H jobbade på JC när vi var unga.

När speglarna i omklädningsrummen skulle bytas ut

så fick han ta hem ett par som skulle kastas.)

Jag har ju sett att flera av er använder er av speglar i trädgården.

Och när den ställdes upp mot väggen

så kom spegelbilden att fånga ett nytt perspektiv!

Det blir liksom annat när man ser sin trädgård spegelvänd!

Så i stället för att åka med till tippen

så har den blivit kvar här.

Jag tänker att man kan använda den på något sätt.

Bygga en ram kring den

och låta den stå kvar.

Det blir nog bra!

Än är det varmt och skönt ute,

men i går träffades vi några kollegor inför jobbstarten på måndag,

och det känns att allt snart börjar dra i gång igen.

Bollkryssen får bli en symbol för det.

Och även om alla dörrar

fortfarande står öppna ut mot sommarträdgården...

...så börjar jag mentalt snegla lite på höstens aktiviteter.

(Ett par nya stövlar kanske skulle pigga upp...? :-)

Diamond Frost

Där...på bordet i växthuset...

...en utblommad Agapanthus

och så en rostig liten hink med en...

...Diamond Frost,

som är alldeles extra fin i år.

Återigen ett bevis på att det lönar sig

att kosta på blommorna den dyraste jorden i plantskolan.

Jag gjorde det i år och det är stor skillnad

i många krukor.

Ska komma i håg det till nästa år!

När jag tittar ut från växthuset...

När jag står

i dörren till mitt växthus

 och tittar till vänster är detta vad jag ser.

En vidjehortensia Annabelle, ett gammalt bord med

lavendel och blomstertobak planterade i en zinkbalja,

japansk humle i kruka och en chokladblomma

som fått sällskap av japansk starr

och muehlenbeckia.

Bakom vidjehortensian står en vitbrokig kornell.

Är nöjd med dessa två buskar här,

eftersom det är ett mörkt hörn

och det vita lyser upp så fint i skuggan!

Det här gamla trädgårdsbordet

har blivit för rangligt för att användas som bord

annat än till växter.

Men jag gillar patinan, så jag vill ha det kvar!

Chokladblomman är ett måste.

Den har trivts bra i sommar.

Ställde den lite skuggigare än jag brukar,

men det viktigaste var kanske att jag kostade på

mina krukor riktigt fin jord i år!

Det borde man aldrig snåla med...

Jag vet inte varför,

men jag måste alltid så japansk humle

just till det här hörnet.

Det har bara blivit så och utan den skulle det kännas tomt!

Änglavingen i betong kommer, liksom buren i mitt inlägg häromdagen,

 från Oscar & Clothilde.

Utanför växthuset

Det här är den platsen där vi suttit mest denna varma sommar.

Vi har en ganska skuggig tomt överhuvudtaget,

men här utanför växthuset är det nästan alltid skugga

och det har varit skönt att sitta där!

Växthuset som jag fick i 40-årspresent

(Åtta år sedan nu...)

kom att bli en central plats i trädgården.

Det är tacksamt att "inreda" runt omkring ett sådant hus!

De första åren satt vi ofta där inne om kvällarna.

Perfekt om det var kyligt,

och garanterat regn- och myggfritt!

Den här varma sommaren har vi mest suttit här utanför.

Just i dag är bordet lite regnvått,

och det känns faktiskt riktigt uppfriskande och skönt...

Törs man säga så...?

En fågelbur till...

Sommarens kanske finaste fynd?

En grön fågelbur från Oscar & Clothilde.

Ah - jag älskar verkligen fågelburar!

När jag hämtat ut paketet frågade H om jag verkligen tyckte

att vi behövde fler fågelburar...?

Men det var väl en jättekonstig fråga!?! ;-)

Svaret blev förstås Ja!

Så klart att vi behövde! :-)

(Kan man få för många...?)

Just nu står den i växthuset,

men den ska få flytta in i huset i höst.

Kanske står den bra på mitt svarta gamla piano?

Oscar & Clothilde är en favorit-butik hos mig!

Jag har skickat efter flera saker genom åren

som jag blivit så nöjd med!

Den här buren blev inget undantag!

I Zetas-krukorna...

Förra året köpte jag ett par stora svarta krukor

från Zetas rea-hörna. Jättebilligt!

De var lite kantstötta, men ingenting som jag tycker stör.

De har sedan stått med varierande innehåll

utanför staketet till vår trädgård.

I går bytte jag ut växterna i den stora krukan.

Det blev ett miscantusgräs, solhattar 

och en alunrot.

De får stå här i krukan tills det blir för kallt.

Sedan ska jag plantera dem någonstans.

Jag tycker alltid att det känns bra att köpa 

perenna växter till krukorna.

Det blir lite mindre slit och släng på så vis.

Häromdagen skrev jag att jag fått kronärtskockor i år.

I dag fick jag se att ytterligare en växt

 som vanligtvis inte brukar hinna blomma hos mig gör det i år:

Klockrankan!

Jag har två stora exemplar som jag sådde i våras i växthuset

och de har massor av blommor på gång!

Denna första blomma var lite svårfotograferad

eftersom den satt högt uppe i taket.

Bättre bilder väntas när den blommar lite längre ner... :-)

Kul att så mycket hinner blomma i år!

Mopedjakt

I går var vi uppe i Stockholm en sväng.

Det pågår nämligen moppe-jakt,

eftersom tvillingarna blir femton i februari.

Den ene har redan fått en cross-moppe.

Den andre är mer inne på en scooter-modell.

(Att ha tvillingar är en ynnest på alla sätt,

 men det innebär ju ofta att utgifterna blir de dubbla,

och jag lovar - de är inte inne i någon billig period nu...:-)

Nåväl - det hade tittats ut en moped på Blocket

som vi skulle åka och titta på, och då passade vi på att turista lite.

Eftersom vi är en riktig fika-familj

så hade vi bestämt oss för att gå

 på Systrarna Helin & Voltairs café på Djurgården.

 Det var bara det stan var avspärrad lite här och där

på grund av Pride-paraden, så att ta sig ut till Djurgården tog sin lilla tid.

När vi väl var där så skulle de stänga om tjugo minuter.

Synd, för fikat såg väldigt gott ut!

Vi gick en bit ner mot vattnet i stället och fikade på Villa Godthem i stället.

Funkade bra det också.

Jag ska inte hymla med att jag tycker att det är alldeles för varmt nu!

Det känns som att jag inte kan tänka klart!

I går när vi skulle sätta oss och fika såg jag plötsligt

att mitt tankkort inte låg i plånboken.

Kunde jag ha glömt det i parkeringsautomaten...?

Med panik i blicken sprang jag tillbaka till parkeringen

och såg där en kille gå runt och fråga de som satt i bilarna

vad de hette och om de tappat ett tankkort.

Mitt tankkort!

Puh!

(Pappan och J kollar Blocket på mobilen :-)

Ibland har man tur!

Det hade suttit kvar i automaten.

Otroligt nog, eftersom vi säkert varit borta en kvart!

Svårt att tänka redigt, som sagt.

Jag behöver kylas ner lite nu.

Här har vi över trettio grader och

för min del räcker det med 25 grader faktiskt.

Tänker dåligt, sover dåligt,

får ingenting gjort!

Och nej, det blev ingen moped den här gången heller.

Pappan, som har bra koll på sånt där, dissade den.

Bara att fortsätta att leta...

Svarta katten Selma

Selma, vår katt,

tycker nog att det är aningens för varmt

på dagarna den här sommaren.

Med sin svarta päls uppsöker hon gärna skuggan

när solen gassar på som mest mitt på dagen.

Jag läste förresten i tidningen i dag

att svarta katter ofta är svårsålda på katthem.

De blir inte valda utan blir över.

En tanke var att det beror på skrock,

men en annan det faktum att svarta katter är svåra

att fotografera så att de gör sig på bild.

Anletsdragen försvinner liksom i det svarta.

Ja, det kan jag ju faktiskt hålla med om.

Vår förra katt Prinsen,

var med sin grårandiga täckning mycket mer fotogenic.

Selma är en större utmaning att få till på fotografi.

Men hon är faktiskt också en fin katt.

Ja, ser man henne i verkligheten

så ser man att hon är lika fin

som Prinsen var.

Det är hon.

Klematis

Hon är en skir och nätt liten dam,

Mrs T Lundell.

Fastän hon har flera år på nacken

så blir hon inte större än så här hos mig.

Fast det är ganska fint också -

och färgen gillar jag!

Fast sedan när jag funderade lite,

så kom jag på att hon är ju faktiskt italiensk!

Och vänta nu - italienska klematisar ska ju klippas ner tidig vår!

Det gör jag ju med mina "Södertälje"

och de är otroligt kraftiga!

Konstigt nog har jag knappt beskurit min Mrs T alls.

Nästa år ska hon få sig en omgång med sekatören.

Sedan kanske hon lägger på sig lite!

Jackmani blommar för fullt!

Och Södertälje, som jag har två stycken av.

Min Alpklematis tog jag ner förra året,

eftersom den blivit alldeles förvuxen och risig.

Blomningen uteblev därför i våras,

men oj, så den har vuxit i sommar - 

så nästa vår är den nog full av blåa klockor igen.

Tog även ner mina President i år,

så de ser inte så roliga ut den här sommaren.

Hoppas att de repar sig

och kommer igen med förnyad kraft nästa år.

Gillar ni klematis?

Är det någon särskilt ni rekommenderar?

Är lite sugen på Summer Snow.

Kan det vara något...?