Diggiloo

Här sitter min fine H.

Det ser ut som att han sover,

men det tror jag nog inte att han gjorde.

Kanske njuter han av bra musik?

För vi var på Diggiloo i går kväll.

Och här sitter jag och ser nöjd ut.

(När H snor kameran och fotar mig

så tänker han inte på sånt som att liggande format

inte är lika bloggvänligt som stående foton...

Haha - konstigt va...? 

Men nåja. :-)

Jo, jag var nöjd med kvällen.

Det kändes faktiskt som att jag tillhörde just den målgruppen

som Diggiloo vänder sig till!

Ta de här två sköningarna t.ex.

Lena Ph, - hur proffsig och rolig är hon inte...?

Ja, skulle man inte vilja vara lite som Lena Ph...? 

När jag har mina åldersnojor och känner mig gammal

så brukar det trösta mig att Lena Ph minsann också är 66:a 

- precis som jag -

och hon är ju inte det minsta gammal! :-)

Och Eric Gadd.

Oj, vad vi lyssnade på Eric Gadd när vi var 21 år

och bodde i vår tvåa med turkosa soffor och en svart labrador

och var så nykära, så nykära...

Erik Segerstedt, Nassim al Fakir, Jessica Andersson,

Per Andersson, Nanne Grönvall -

det var hög kvalité på artisterna!

Och så denne killen som imponerade så.

Oscar Zia

som sjöng ett stycke på italienska så att håren på armarna reste sig

och som fick stående ovationer efter den fantastiska sångarinsatsen.

Hur kan man vara bara 17 år och sjunga på det sättet!?!

Men finaste stunden var nog ändå

när trumpetaren Magnus Johansson 

spelade Koppången på sin silvertrumpet.

Först ensam för att sedan ackompanjeras av orkestern

och så slutligen hela ensemblem som körade.

Ni förstår,

 Koppången är så väldigt speciell för mig

eftersom kören sjöng den på min pappas begravning.

Den är så fin och jag har svårt att hålla tårarna borta

när jag hör den framföras.

Så känslosamt och mäktigt!

Vi har varit duktiga på att gå på musikevenemang i sommar.

Och vet ni?

Vi har redan köpt biljetter till en julkonsert!

Platser på femte raden på Sarah Dawn Finers Vinterland-turné.

Det blir något att se fram emot!