Ett tydligt tecken på begynnande höst:
Jag börjar köpa blommande växter och buketter
att inreda med inomhus igen!
Ja ja, jag vet att det inte är höst ännu.
Men - det är bara det att det blir alltid så här!
Att jag tappar passionen för trädgård lite på slutet av säsongen.
Det svalnar liksom.
Alltid samma sak varje år - jag blir mätt!
Nu vet jag att jag fungerar så här när det gäller det mesta.
Intensiv passion och därefter en mättnad.
Då måste jag vila och vara i från.
Låta vara.
Tills något en dag väcks inom mig igen.
Den där passionen.
Är det inte så för er också...?
Att ni blir mätta?
Man ser liksom inte skönheten för att ögat har blivit lite blasé av intryck.
När jag var tjugo år hade jag och min kompis var sin italiensk brevvän.
Två trevliga killar - ett par år äldre än oss.
På slutet av en tågluff så hälsade vi på dem i den enes fritidshus
i Monte Rosa-bergen i norra Italien.
En dag tog de med oss på en bilutflykt bland bergsbyarna.
Landskapet var så hisnande vackert.
Vi oooo:ade och aaaaa:ade över hur fint det var överallt.
"Fantastic!" och "So Beautiful!"
utbrast vi när vi for fram i den storslagna miljön.
D.v.s. - de första timmarna...
För när vi åkt runt där bland bergen i 5-6 timmar
började ändå ögonen bli mätta
på italienska berg.
I stället för att uttrycka superlativ på engelska övergick vi nu så smått
att prata svenska med varandra:
"Å, herregud - nu har vi väl sett det här!"
"Jag är så hungrig - kan de inte åka hem till stugan snart!"
"Nu vill jag verkligen inte se ett enda berg till!!!"
Vi ville dock inte vara oartiga och avslöja för våra italienska vänner
att vi verkligen fått nog av vyerna,
så eftersom de inte kunde ett ord svenska
så ljöd vår klagolåt utan att de misstänkte något -
med ett glatt leende på läpparna
och ett tillgjort positivt tonfall
anförtrodde vi varandra
hur dödströtta vi var på detta nu!
Haha -
vilken teater!
Och varför berättar jag nu detta?
Jo, för att det är lite så jag funkar!
Jag kan vara så galet fanatiskt trädgårdsintresserad fram till en viss tidpunkt.
Och sedan blir jag mätt.
Precis som med de italienska bergen!
Så - jag har flyttat in lite nu.
Från den blommande trädgården.
Den får intas i måttliga doser efter jobbet.
Blommor vill jag dock ha inomhus också.
Och visst kan jag inspireras fortfarande.
Men de större projekten får nog vänta tills i vår.
Och Victorias hälsning om en skön vår
(som jag fick genom min bror och svägerska - så mallig över denna signering...:-)
gäller förhoppningsvis även nästa vår.
Våren 2015.
Hihi, jag känner precis likadant, mätt. Vilket bra ord:) Tänkte på det förut när jag gick med gräsklipparen, undra om det blir något mer gjort i trädgården i år. Och så planerade jag vilka INNEkrukväxter jag ska köpa. Lite lika du och jag:)
SvaraRaderaKlart vi måst hjälpa varandra att vara spontana:)
Kram Maria
Jag känner absolut inte att jag är klar med trädgården ännu. Det blir jag nog inte heller. Att flytta in kan jag tycka är mysigt men inte ännu. Sen är jag sådan som gärna är ute och fixar med grävprojekt och liknande hela hösten, samtidigt som jag trivs inomhus med ljus och mys på kvällarna.
SvaraRaderaKan ändå förstå din känsla.
Kram
Kunde inte ha uttryckt det bättre själv! Precis samma känsla här! I maj är jag helt fanatisk i trädgården för att i augusti känna den där mättnaden. Lite nya höstblommor på trappan väcker lite liv i passionen. Annars vänder jag mig också inåt igen, gärna med inspirerande trädgårdsböcker och drömmer om nästa vår..... :)
SvaraRaderaKram
Cathrine
I sommar har trädgårdsinsatsen mest bestått av vattning och jag har gått och väntat på att få börja dela växter och flytta runt. Nu ska jag göra en insats och är långt ifrån beredd att gå in. Tänk så olika det kan va :-)
SvaraRaderaKram Anette