tisdag 24 februari 2015

Svans-fraktur



I dag är det precis 5 veckor sedan
som vår katt Selma bröt svansen.

Jag låg hemma i influensa den morgonen.
Klockan var 7 när jag släppte in katten
 som varit ute en knapp timma.
Hon sprang in till matskålen i köket
och jag gick och lade mig igen.

Nästa gång jag gick upp såg jag att det var blod på golvet.
Jättemycket blod!
Sedan fick jag se att Selmas svanstipp var krökt som en ostbåge.
Jag gick närmare och såg att det var därifrån blodet kom.
Och det var ingen hejd på det!
Nej, det fullkomligt pumpade ut blod!

Nu hade hon sprungit runt en stund i huset
och slagit med svansen,
och vi hade blod i nästan alla rum.
På mattor, väggar, möbler - överallt!
Jag fick in henne i badrummet och ringde sedan veterinären.


Föreställ er att vara riktigt influensa-sjuk med feber
och att sedan på egen hand försöka få in en katt som blöder ymnigt,
i en alldeles för liten transport-kattbur med krångligt lås.
Jag kunde hålla mig för skratt.
(Ja, jag grinade hela tiden, faktiskt...)


Och inte blev det muntrare hos veterinären
som sa att hon förmodligen måste amputera svansen,
och det till en kostnad av 6500 kronor,
eftersom vi inte hade henne försäkrad.

Jag ringde H och grät och vi bestämde att det inte är rimligt
att lägga ut den kostnaden utöver den dryga tusenlapp
som veterinärbesöket redan kostat.

Vi tog beslutet att om det var nödvändigt med amputation,
så skulle vi välja att inte låta göra den,
utan låta henne somna in.
Sorgligt.

Veterinären rakade bort håret på svanstippen,
och jag trodde det var kört -
men hur det nu var så fick Selma ett plaströr över svansen istället.
Vi skulle göra ett försök att låta frakturen läka ihop!


Med mig hem fick jag en katt med svansen i bandage,
tratt på huvudet samt medicin för 600 kronor.
12 dagars penicillin och 10 dagars smärtstillande
och antiinflammatoriskt.

Vi fick order om att lukta ner i svans-röret varje dag,
eftersom risken fanns att det skulle bli inflammerat,
och då fanns ingen annan utväg än amputation,
vilket vi valt att inte genomföra...

Tratt var verkligen inte kul, tyckte Selma.
Däremot gick medicineringen klart över förväntan,
och man vänjer sig vid allt - så även tratt!

Efter två veckor var det dags för återbesök,
och jag var så nervös för vad veterinären skulle säga,
men när bandaget togs av så visade det sig se bra ut!
Ja, kanske inte så snyggt precis,
men bra! :-)


Så här såg det ut då:
(Håret har börjat växa ut igen,
utom där plaströret varit fasttejpat!)


Och så här ser det ut i dag,
fem veckor efter svans-brottet:


Rätt så fint, eller hur!?

Svansen funkar bra,
och följer med precis som den ska!
Vilken tur!


Tratten får hon permission från ibland när vi är i samma rum som hon.
Å, så skönt hon tycker det är att få tvätta sig!
Man räknar med att ett svansbrott tar 6-8 veckor att läka fullt,
och så länge måste hon också ha sin tratt.

Selma verkar må finfint igen,
men klättrar bokstavligt på väggarna,
eftersom hon är en Utekatt med stort U,
och nu gått inne med tratt i fem veckor...

Tur i oturen att detta hände när det var vinter.
När våren kommer har hon nog fått håret tillbaka
och får äntligen gå ut igen.

(Och vad som hände får vi ju aldrig reda på.
Klämt sig i en dörr? Något som ramlat ner på svansen?
Fastnat någonstans? Vem vet...)

4 kommentarer:

  1. Å så skönt för lilla Selma att svansen läker som den ska.Hon är så fin:) Förstår att hon har 'spring i benen':)
    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Ååå stackars liten...men vilken tur ändå.
    Vår katt Charlie kom hem med bruten svans...
    men den var av vid roten så det var bara att amputera. Vi hade inte heller en försäkring men jag klarade inte att ta beslutet att tabort honom...Mannen hade gjort det direkt. Vi hade sån himla tur satt den lilla veterinärstation vi åkt till gav oss mändrabatt om vi samtidigt kastrerade honom så vi betalade 1500kr totalt...;) året därpå försvann han och vi vet fortfarande inte vad som hänt honom... det är nog i alla fall 3-4 år sedan nu..:(

    Så himla mysigt det ser ut med skotertur.
    Kraaaam Katarina

    SvaraRadera
  3. Stackars lilla Selma! Skönt att det ser ut som att hon får behålla både svans och liv. Ha det fint! Kram

    SvaraRadera
  4. Stackars Selma. Tur att ni tog beslutet att behålla henne. Min Siri fick amputera 40% av sin svans 2009. Var ej försäkrad, men det var värt 3500 kr. Krya på er!

    SvaraRadera