När jag får tid...

På baksidan av vår trädgård står mitt gröna växthus.

Jag önskade mig det (läs: beställde) 

när jag fyllde 40 år.

På våren använder jag det till att driva upp plantor i.

Jag kör med en liten fläkt för att gardera mig

mot frostnätterna.

Sommartid används det som ett lusthus.

Att sitta och dricka te eller vin i

om sommarkvällarna.

Just nu är det dock lite trixigt att ta sig in till korgstolarna.

Det är nämligen överbelamrat med plantor som

jag inte hunnit flytta ut ännu...

Men när jag får tid, så ska här städas och fixas!

Tid.

Visst är det svårt att alltid använda tiden på rätt sätt!

Idag anklagade en av sönerna mig för att

"alltid städa!"

Hur man än gör får man dåligt samvete...

Struntar man i alla måsten så känns det inte bra.

Säger barnen att man alltid städar,

så känns inte det bra!

Till mitt försvar så försöker jag pränta in i killarna 

att "ju mer de själva hjälper till hemma -

desto mer tid får vi över till annat!"

För så är det ju!

Samvetet gnager dock ständigt.

Man jobbar för mycket!

Man borde jobba ännu mer!

Dammråttorna flyger omkring!

Man borde vara mer med sina barn!

Och "Alla Andra" verkar hela tiden

hinna så mycket mer...

Men om ett par, tre veckor så har jag tid.

Att disponera på ett klokt sätt.

Med en lagom dos med måsten,

varvat med att bara vara, tillsammans med familjen.

(H är i skrivande stund och hämtar en båt som vi köpt i dag.

Killarna har nämligen fått upp intresset för fiske,

så i sommar blir det nog t.ex. några fisketurer

med barnen.)

Och i växthuset har jag ju som sagt lite att ta itu med...

Behöver jag säga att jag längtar till

sommarlovet...