Låg

Sköna maj är här.

Mitt hjärta borde jubla!

Men jag känner mig mest trött och ledsen.

Två bekanta har gått bort i helgen.

Inte jättenära bekanta,

men tillräckligt för att bli berörd.

Dessutom blev återigen vår "familjehelg" inställd,

eftersom H:s vikarie blev sjuk och

därmed inte kunde jobba för honom.

Pannkaka av planerna.

 Igen.

Sedan får ju majvädret mig att längta tillbaka till april.

Jag fryyyyser!

Och ännu en gång avslöjas att jag är totalt

"väderschizo". Så påverkbar!

Jag dippar i samma takt som termometern gör det.

Åkte och köpte målarfärg till ett bord och en pall,

men sedan hade jag inte energi nog att måla.

Ingen energi.

 Ingen inspiration.

Ingen lust.

Är bara tom.

Alla fina hjärtan på min Löjtnantshjärta

vill jag ge till dem som har förlorat

sina nära i helgen.

Ledsen för er skull.

(Ibland tänker jag att om jag inte har något positivt att skriva om

så ska jag inte heller göra något inlägg i bloggen.

Vem mår bra av att läsa om tråkigheter, liksom?

Men alla dagar är inte glada dagar.

Så är det bara.)