torsdag 28 juli 2011

Soundtracks


Det var lunchkonsert på slottet tre mil härifrån.

H ville gärna åka och lyssna,
eftersom han känner pianisten genom jobbet.
Och jag följde mer än gärna med.
Älskar ju musik, särskilt live, och särskilt piano,
eftersom jag själv spelar det.


Inget kan väl försätta människor i stämningar som musik.
Musiken blir som ett soundtrack till tankarna den föder.
För tankarna kommer ju...

Först satt jag och log lite och njöt av improvisationen
och skickligheten.
Men sedan - 
sedan spelade och sjöng han Evert Taubes 
"Så skimrande var aldrig havet"
och den var ju ett av solistframträdandena på vårt bröllop,
och plötsligt så känner jag att tårarna börjar rinna nerför kinderna...
(För övrigt bölade jag mig igenom hela mitt bröllop också...)

Åh, jag är så pinsamt känslig så där!
Inte ville jag höja handen och torka bort tårarna,
för då skulle det ju märkas ännu mer att jag grät.
Så jag satt där och lät tårarna torka in i pudret på kinden
medans jag lyssnade på 
"Time to Say Goodbuy" (Bocelli & Brightman)
och
"För kärlekens skull" (Ted Gärdestad),
hela tiden med tårar som sakta, sakta gjorde
ränder i makeupen på kinderna...

Sedan var det slut,
och jag stålsatte mig för att inte tänka på sånt som är 
sorgligt i mitt liv.
Utan på världsligheter,
som att det skulle bli lasagne till middag när vi kom hem.


Men det var en fin stund,
trots att jag önskar att jag inte alltid hade
så himla nära till mina känslor.

Det blir lite jobbigt då, ibland...

1 kommentar:

  1. Vi är alldeles för sällan på konsert men jag är som du, det skall inte mycket till för att kanalerna öppnas och tankarna far iväg.
    Varför är det så att vi tycker själva att vi är pinsamma samtidigt som (kan ju bara prata för mig själv) andra som visar känslor på det viset inte är det?
    För själv dras jag till människor som känner, tycker och tänker en massa. De är oftast mycket mer intressanta än de som inte visar någonting.

    Så från min synvinkel är du hur sund som helst och rolig när du försöker tänka på lasagne mitt i allt hi,hi!
    Stor kram till dig för modet att låta tårarna rinna!

    SvaraRadera