onsdag 16 maj 2012

Tre månader...


Körsbärsträdet blommar.
(Det är vackert nu, men nästa år ryker nog trädet.
Det mår inte bra och ska ersättas.)

Grävning pågår!
Jag har varit och hämtat mina Burkwoodii-buskar i kväll
och gräver för fulla muggar!

Vilken skön känsla jag har nu!
Fyra lediga dagar framför mig och
hela familjen är hemma i morgon!
Ja, det hör ju verkligen inte till vanligheterna,
eftersom H jobbar så otroligt mycket!
Ingen väckarklocka ska ställas i kväll -
bara det är en skön känsla!


Maj är så vacker så att det gör ont.
I år rymmer våren många tankar.
I dag är det exakt tre månader sedan pappa dog.
Han dog på min äldste sons 16-årsdag.

Tidsperspektivet är konstigt.
Det känns både som att tiden har gått både fort
och långsamt.
Det kommer en tår då och då
när insikten träffar mig som en pil:
Att han är död.

Samtidigt har jag hela tiden
verkligen haft känslan 
av att han är närvarande.
Och nu är han inte sjuk längre,
utan som han var innan 
cancern tog över.


Och jag funderade mycket på 
hur det skulle bli.
Nu vet jag att man kan känna 
mycket glädje ändå!
Över många andra saker i livet!
Över alla människor som finns omkring mig.
Min fina, fina familj!
Och också glädje och tacksamhet
över att ha haft en sån otroligt fin pappa.

Visst är väl det bra!

3 kommentarer:

  1. Det är alldeles fantastiskt och inte alla förunnat.
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Det är lite extra sorgligt när det blir så att någon dör på någons födelsedag. Min morfar dog på min 35-årsdag. Han var visserligen ganska gammal men det är så klart sorgligt ändå.
    Vi har också en son som är 16 år. Han fyllde det för nästan en månad sedan.

    Här är det också lediga dagar nu men dottern är i Barcelona sedan i går så vi andra tre får roa oss här hemma utan henne. Jag har ju helst alla samlade men hon har det så klart spännande där.

    Nu väntar trädgården på mig!

    Kram

    SvaraRadera