Ett nytt år

Här är nu 2017.

Ett nytt år.

Så lite man vet om vad som ska hända.

Vad som ska upplevas och ske.

Jag kan bara önska.

Jag önskar 

att min familj får må bra.

Det är det viktigaste.

Om alla får må bra,

då kan mina andra önskningar också infrias.

Jag önskar att jag blir stark.

Så stark så att min styrka räcker till

även för andra.

Jag önskar att jag hittar tillbaka till lugnet.

Att jag får ro igen.

Inte behöver oroa mig för allt hela tiden.

Att jag får vila.

Sova gott om natten.

Vakna utsövd.

Att jag ska känna mig trygg och nöjd.

Och att jag får skratta.

Vara glad.

Känna lyckan glimta till då och då.

Känna den känslan.

Inte vara rädd.

Jag önskar att jag får fylla på med kunskap.

Utvecklas och lära mig nytt.

Att jag får bli fångad av något som intresserar mig.

Att jag hittar inspirationen igen.

Passion för någonting.

Glädje i det.

Jag önskar att jag blir handlingskraftig.

Att jag kommer att göra bra saker.

För mig själv och för andra.

Det önskar jag mig.

Vår nyårsafton var väldigt lugn.

H jobbade på dagen och började sedan 06 i morse igen,

så kvällen anpassades förstås efter det.

Alkoholfritt bubbel i glasen.

Dels för att H skulle jobba, dels för att sönerna firade på olika håll

och jag vill gärna vara "körbar" om det skulle behövas

(kycklingmamma - ja, jag vet - och en alltid redo sådan...)

och dels för att vi skulle i väg på nyårskonsert

som började klockan 22:30.

Pianisten Martin Sturfält framförde tillsammans med

tre andra musiker (violin, viola och cello)

Brahms pianokvartett i g-moll.

(Extra roligt med Martin Sturfält är att han är från trakten.

Ja, jag minns att vi en gång i tiden faktiskt hade samma orgellärare

och att hans lektion slutade när min började.

Han blev sedemera en världsberömd pianist

och jag har lyssnat på honom 

flera gånger.)

Det var så fantastiskt fint!

Jag älskar att gå på såna här konserter.

Att få sitta långt fram i publiken

och se samspelet mellan musikerna.

Att uppfatta de svagaste nyanserna,

för att sedan plötsligt överrumplas av de starka.

Det är så hänförande!

Kyrkan var fullsatt av nyårsfina människor,

och det kändes som ett värdigt och fint sätt 

att avsluta år 2016 på.

När vi åkte hemåt lagom till tolvslaget

lystes himlen upp av fyrverkerier.

Och i mitt huvud ekade en strof ur "Nyårsklockan":

"Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm..."

Tänk så sorgligt att den 120 år gamla dikten

är ständigt aktuell år efter år...

Låt oss hjälpas åt -

att göra året gott för varandra.