Varför har man en blogg, egentligen...?

I år blir det åtta år sedan jag började blogga!

Åtta år! Det är ju jättelänge, ju!

Varför har jag en blogg, egentligen!?

För mig är faktiskt den främsta anledningen

 att jag tycker om att ha en slags digital dagbok!

Jag älskar att bläddra tillbaka i bloggen

och hitta saker som jag nästan hade glömt.

Se bilder på snöfattiga vintrar

och vintrar där meterdjup snö

aldrig tycktes vilja smälta.

Återuppleva känslor, födelsedagar, jular.

Läsa om mina tankar kring barn och jobb.

Kärleksförklaringar till H,

stolthet över barnen.

Men också om dilemman som man har som förälder.

Se på foton hur trädgården och hemmet har förändrats.

Och hur vi i familjen förändras och blir äldre.

Läsa om hur jag upplevt saker.

Saker som förändrade själva livet -

som när pappa blev sjuk och dog,

och hur jag kände mig alldeles vilsen

med en sorg som rev i mig.

Men också vardagliga saker,

semesterresor, små glädjeämnen och små förtret.

Och jag antar

att jag är som folk är mest,

när jag säger att jag ibland är öppen som människa,

och ibland är motsatsen - förtegen - om det privata.

Det finns saker som jag aldrig någonsin skulle skriva om

här på bloggen.

Saker som är centrala i mitt liv,

men som jag håller som högst privata.

Främst därför att det också rör andra människor.

Och sånt behåller jag för mig själv.

Och det är ju det som är det fina.

Att jag får välja själv

vad, när och hur jag ska blogga.

Ibland är blogglusten stor,

ibland är den som bortblåst.

Och då får det vara så.

Det är ok.

Genom åren har jag varit olika aktiv.

De senaste åren har det ibland kunnat gå veckor mellan inläggen.

Något år bloggade jag nästan dagligen.

De första åren var jag flitig med att kommentera

på andras bloggar.

Och några av de andra bloggarna blev nästan som vänner.

Vi kommenterade varandra jätteofta.

Det var kul,

men de senaste åren har jag inte varit så duktig

på det där med att kommentera,

trots att jag ofta tittar in på bloggarna i min blogglista.

Man har olika perioder, helt enkelt.

Och det måste få vara helt kravlöst.

Det är ju det som är grejen.

Här på bloggen ligger besöksstatistiken stadigt.

Sedan år 2014 så brukar det ligga på 8000 -10 000 besök / månad.

Det är en konstig känsla det där -

att det måste finnas många som jag inte känner

som vill gå in här och läsa!

Jag undrar vilka ni är...?

Tack till er i alla fall!

För även om jag skriver mycket "för mig själv,"

så blir jag ändå jätteglad

när jag ser att det är många som tittar in här

varje dag!

Kram