fredag 11 februari 2011

När är det rast?


Med en bukett tulpaner
 vill jag önska alla en skön fredagskväll!


Här är det verkligen full fart.
H hade börjat måla i vardagsrummet,
när han blev utringd på jobb.
Nu är han på väg ner till Skåne!
En lång resa, så han väntas inte tillbaka förrän sent i natt.


Så nu känner jag mig manad att fortsätta målningen...
15-åringen har en kompis här
och de ska sitta och spela WoW hela natten.
Småkillarna är avundsjuka att inte de får lana...


Jag känner mig lite trött på att arbetet aldrig tar slut.
När är det rast, liksom?
Skulle helst av allt bara vilja sätta mig ner på baken
och äta chips och titta på tv.

Men samtidigt måste vi ju bli klara någon gång,
så det är väl bara att bita ihop.
Och visualisera hur fint allt blir när det är klart.

ska jag lata mig i soffan!

(Kanske -
för blir man någonsin klar...?))

4 kommentarer:

  1. Den njutningen som blir när "allt" är färdigt är obetalbar.
    Det är bara det att den är så kort, för "allt" är aldrig färdigt.
    Men det är en herrans tur det med, att det hela tiden kommer fler och fler utmaningar. Den dagen allt är klart - ja, den vill jag inte tänka på.
    Hoppas du kan sno åt dig några chips i kväll och hinna sitta en liten stund i alla fall.
    Ha det bra min bloggvän!
    Monica:-)

    SvaraRadera
  2. Det är INTE rast när man är föräldraledig i alla fall... Det trodde jag i ett stilla ögonblick för ett tag sen. Nu vet jag bättre. Har inte ens hunnit hälften av min to-do-lista under hösten, så nu har jag lagt ner den.
    Det värsta med att aldrig bli klar är ju att man vänjer sig så himla fort med skavankerna!!!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Du får nog lata dig lite emellanåt, för jag tror inte att man blir helt klar. Och tur är väl det!
    Konstigt att du inte kan sova i ert nya sovrum. Det ser så mysigt och harmoniskt ut.

    Ha en skön fredagskväll du också!
    Agneta

    SvaraRadera
  4. Usch, jobbigt att åka till Skåne i detta väder. Jag åker fram och tillbaka till Flen bara... Man blir aldrig färdig, i alla fall blir aldrig vi det med ett gammalt hus. Ibland blir jag lite småtokig över det, men oftast accepterar jag att det är så och "försöker" leva i nuet (tror det heter mindfulness ;-).

    Ha en trevlig fredag och en trevlig helg! Kanske att vi stöter ihop vid Ingvaldstorp snart. Det börjar rycka i trädgårdstarmen.

    Kram Helena

    SvaraRadera