Myndiga!

I går blev våra yngsta barn -

"småkillarna" - 18 år!

Alltså, 18. Myndiga!

What!?

Kvällen innan försökte vi komma på något

som vi skulle kunna passa på att bestämma över dem

medan vi fortfarande kunde...

...Haha, 

men vi lyckades inte tänka ut något bra...

De kommer ändå alltid att vara

våra "småkillar".

Hur myndiga de än blir.

Så det så!

De är bra killar, de där.

Visst,  de låter lite som tonåringar i bland.

Sitter vid datorerna alldeles för mycket.

Samlar disk på sina rum,

kan vara svårväckta på morgonen,

hittar inte till tvättstugan själva -

men annars så:

Bra killar!

Snälla och med bra värderingar.

Och vad än de själva säger,

så vet jag att de som tvillingar har

ett alldeles speciellt band till varandra.

I perioder har de kanske tröttnat lite på varandras sällskap,

men hela tiden har de ändå haft koll på varandra.

De är olika som personer,

men förstår ändå varandra så väl.

Jag tror det är något särskilt

att vara tvilling.

Och att vara tvillingförälder har jag alltid

upplevt som en ynnest.

Dubbelt av allt.

Första året minns jag inte att jag gjorde så mycket mer

än att amma och sköta om killarna.

Dygnet runt.

Men sedan - så mycket glädje de har haft av

varandras sällskap - alltid en lekkompis!

Så mycket skratt och

så mycket bus.

Så - det blev tårtkalas i går eftermiddag,

med uppvaktning av familjen,

innan 18-åringarna åkte in till stan på kvällen

för att bli firade av några av sina kompisar.

Snart är det dags för körkortsuppkörning,

och därmed är ännu ett steg mot självständighet uppnått.

Så stort Grattis

till världens Bästa J & E!

Våra 18-åriga småkillar...