Visst är det så
att man aldrig riktigt vet
vad som kommer att fastna som ett minne.
Ofta är det en stund och en plats som bygger på en känsla.
Ofta är det en stund som är stilla.
Inte det där storskaliga.
Det här blev ett sånt minne.
Ett fint sommarminne av en solnedgång
på den skånska landsbygden.
Vi skippade campingplats den här natten
och fick i stället tag på en ställplats utanför Höganäs.
Hundpromenaden den kvällen var underbar!
Böljande sädesfält.
Små fina gårdar.
Tystnad och stillhet.
Vilket fint sommarminne!
Och när morgonen kom:
Ett perfekt kokat frukostägg i solen
mitt ibland åkrar och ängar.
Det är sådana minnen som dröjer sig kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar