Hallå i fredagskvällen!
Eller, Mjau, kanske jag får säga,
för katten är mitt enda sällskap just nu...
Ja, jag träffade ju H i eftermiddags.
Åtminstone en kvart eller så.
Innan han åkte i väg och jobbade igen.
(Men nu är det sista passet för honom,
och därpå följer en ledig helg!
Lyyyx!!!)
Och småkillarna försvann efter tacosen.
Till fritidsgården.
(Hallå - kan jag verkligen kalla dem för småkillarna längre...?)
Och äldste killen är hemma hos en kompis.
Han skulle hjälpa honom med något dataproblem.
Och kvar är jag här hemma.
Och jag undrar:
Varför var det ingen som sa nånting om att tiden
skulle gå så här fort!?!
När barnen var små och man inte hade en sekund för sig själv,
varken natt eller dag, inte trodde man väl att den tiden
skulle vara över så snabbt?
(Fast det sa nog folk. Men jag trodde dem kanske inte...)
Och ja, jag vet att det här är precis
som det ska vara, men...